<<<

Kampen för rättssäkerheten fortsätter

Maria Wilhelmson

14 juli 200

På tåget till rikstinget i Borås läste jag och flera medpassagerare morgontidningarna.

Dagens Nyheter hade en artikel om att Obducenten och Allmänläkaren samma dag väntade på besked från Regeringsrätten. I tio månader hade rätten funderat över deras senaste begäran om resning. Läkarna vill få tillbaka sina läkarlegitimationer.

Som väl de flesta i dag känner till blev de för många år sedan anklagade för mord på en ung kvinna.

De åtalades men friades från anklagelsen, samtidigt som rätten slog fast att de styckat kvinnans döda kropp. De fick inte fortsätta som läkare, blev socialt stigmatiserade och har sedan dess inte kunnat leva ett normalt liv.

Läkarna har hela tiden bedyrat sin oskuld och på olika sätt försökt få upprättelse.

Ja, har du som läsare inte slutat läsa nu blir jag imponerad.

För att, som en för mig okänd medpassagerare på tåget till Borås utbrast när hon läste DN-artikeln:

- Nu begär de där läskiga läkarna resning igen! Att de aldrig ger sig.

Många är utleda på historien om Obducenten och Allmänläkaren. Inte minst är man innerligt trött på den infekterade debatten om fallet.

Knutby en bris

Och då massmediernas skriverier och vissa journalisters rena förföljelse av de båda läkarna saknar motstycke i svensk presshistoria (bevakningen av Knutby är en sommarbris i jämförelse) är det inte konstigt att bilden av männen som onda och perversa har etsat sig fast i människors medvetande.

Samtidigt är detta ett av 1900-talets mest skandalösa svenska rättsfall, och kommer att förbli en böld på samhällskroppen om ingen sticker hål.

Jag har svårt att se att seriösa journalister, jurister, politiker, poliser och alla med samhällsintresse kan underlåta att ta del av fallet.

Vill man veta mer rekommenderar jag en utmärkt websida: www.mediemordet.com och den som vill läsa en verkligt intressant, därtill spännande bok om fallet, och samtidigt få sig till livs ett stycke nutidshistoria ska absolut läsa Per Lindebergs bok "Döden är en man" från 1999. På köpet får man lära sig hur journalistik kan se ut när den är som smutsigast.

Ger inte upp

För hur trött man än kan vara på det här fallet så kommer det att fortsätta irritera. Det är många med rättspatos som inte kommer att släppa det.

Hur togs då beskedet om avslaget på resningsansökan emot? Bortsett från "vanlig hygglig svenskas" trötta axelryckning där på tåget?

Två belysande exempel: På DN:s ledarsida kallade journalisten och juristen Nils Funcke det ett justitiemord.

På Expressens kultursida, där chefen heter Per Svensson, välkomnades regeringsrättens avslag. Där anser man att vi som vill att fallet ska prövas ingår i en manlig klasskonspiration.

Sätter du dig in lite i fallet så förstår du mer av denna märkliga retorik. Och du lär snart upptäcka vad kulturchef Svensson har att försvara. Inte är det rättssäkerheten i alla fall.

Det är snarare det egna skinnet.

 

<<<