<<<

Till Justitieminister Thomas Bodström

2003 06 04


Svensk rättskipning bryter mot Europakonventionen


I ett brev till dig den 12 april 2002 tog vi upp de felaktigheter i rättskipningen som vi anser ha begåtts mot de två läkarna i det s.k. styckmordsfallet. Nu under våren har felen också påtalats i skrivelser till Riksdagens ombudsmän (JO), till Riksåklagaren och till Justitiekanslern. Skrivelserna (bilagorna 2, 4 o 6) har undertecknats av ett tjugotal personer. Myndigheterna har dock kortfattat och utan motivering i sak avvisat alla försök att få till stånd en överprövning.

Läget från april förra året är alltså oförändrat. Allt fler av de människor som sätter sig in i fallet instämmer dock i vår kritik och menar att ett flertal juridiska övergrepp har begåtts. Dessa övergrepp har redan tidigare påtalats i två inlägg på DN Debatt och ett i tidskriften Moderna Tider. I våra senaste skrivelser till myndigheterna har vi utvecklat beskrivningen av de processuella och principiella felen. Enbart dessa fel berättigar i sig läkarna rätten till en överprövning. Som vi har påtalat tidigare uppvisar även bevisföringen så betydande felaktigheter att även detta självklart borde räcka som skäl för att bevilja resning. Upptäckten av dessa fel i bevisföringen gör att många människor blivit övertygade om att läkarna är oskyldiga. Även polisen tror numer att de är oskyldiga. Men vad hjälper det när domstolarna och andra rättsprövande instanser håller fast vid den absurda ståndpunkten att läkarna är friade och att de därför inte har rätt att få sin dom prövad i högre instans. Hur fri kan en människa känna sig som är oskyldigt utpekad som styckmördare och som av det skälet blivit fråntagen sin läkarlegitimation?

Det som framförts i skrivelserna är:

  • det har upptäckts allvarliga fel i bevisföringen som sammantaget visar att anklagelserna är tagna i luften
  • utpekandet som skyldiga till styckningen fick inte överklagas vilket strider mot de regler som säger att man har rätt till en rättvis rättegång (Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6)
  • genom att brottmålsrättegång hölls i en förvaltningsdomstol sattes rättssäkerheten ur spel
  • eftersom förvaltningsdomstol inte får pröva konsekvenser av ett brott som inte slutligt prövats i allmän domstol har domen i Kammarrätten inneburit att läkarna inte behandlats lika inför lagen (Regeringsformen 1 kap. 9 §). Regeringsrätten har därmed skapat ett felaktigt prejudikat.
  • Riksåklagaren bör själv ta initiativ till en resning

De två läkarna och deras anhöriga har försatts i en utomordentligt svår sociala situation till följd av rättsövergreppet mot dem. De svar på skrivelserna som myndigheterna lämnat framstår som hjärtlösa och som uttryck för kollegial sammanhållning. Att i ett så uppmärksammat och ifrågasatt mål inte ens bemöda sig om att bemöta sakargumenten ger intryck av maktmissbruk. Man avvisar summariskt varje möjlighet att överhuvudtaget pröva fallet. Bland de olika regler för praxis som finns väljer man att bortse från den regel som säger att den som har något att vinna på en ny rättegång också ska få överklaga.

Myndigheternas svar i korthet:

  • Justitieombudsmannen (JO) avvisar skrivelsen genom att meddela att JO inte prövar ärenden i sak där händelsen ligger mer än två år tillbaka om inte särskilda skäl föreligger och JO uttalar sig dessutom inte i frågor som innefattar bedömningar eller andra ställningstaganden av domstolar och andra myndigheter
  • Justitiekanslern (JK) vill inte pröva sådant som Justitieombudsmannen redan prövat (?) även om JO inte prövat ärendet i sak (!). JK tillåter sig ändå att "från rättssäkerhetssynpunkt ha viss förståelse för en del av de principiella synpunkter" som gruppen framfört - men JK talar inte om vad detta gäller för frågor.
  • Riksåklagaren (som av undertecknarna uppmanats att utnyttja den rätt RÅ har att själv ta initiativ till resning) avvisar gruppens begäran med ett god-dag-yxskaft-svar: undertecknarna har inte uppdrag att företräda läkarna och därför avvisas begäran.

Man frågar sig oroligt vad det är vi bevittnar. Ingen myndighet tycks våga pröva ärendet i sak trots att erfarna domare och advokater ser allvarliga brister i rättskipningen. Håller rättsapparaten på och försvarar egna misstag eller är det så att man helt tappat kontakten med den allmänna rättsuppfattningen. I det svar som du lämnade på vårt brev den 28 juni 2002 fick vi försiktigt medhåll i vår kritik men kraven på att ändra lagen som ett sätt att ändra den praxis som bryter mot de mänskliga rättigheterna avvisade du med ett: "det är jag i dagsläget inte beredd att ta initiativ till". Frågan är vad du och ledamöterna i justitieutskottet säger idag när man ser resultatet av myndigheternas låsningar. Kanske tiden är mogen för en lagändring nu?

Inför vårt fortsatta arbete med att få rättelse i denna fråga önskar vi att du ger oss svar på följande frågor:

  • enligt den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6, punkt 2 skall "var och en som blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts". Denna regel åsidosattes när läkarna nekades rätten till överprövning av den dom i tingsrätten där de utpekades som skyldiga till brott mot griftefriden (styckningen). Eftersom läkarna nekades rätten att försvara sig till dess skulden blivit lagligen fastställd har de inte fått en rättvis rättegång enligt Europeiska konventionens regler. Vi vill veta hur du ser på läkarnas behandling i detta avseende och om du har samma uppfattning som vi, nämligen att användningen av "fällande domskäl" bryter mot bestämmelserna i Europeiska konventionen, artikel 6.
  • Justitiekanslern har i sitt svar på vår skrivelse uttalat att: "jag från rättssäkerhetssynpunkt kan ha viss förståelse för en del av de principiella synpunkter som uttalats i (hovrättslagmannen) Lars-Erik Tillingers redogörelse ". Det som påtalades i skrivelsen är att Regeringsrätten, genom att begära att brottmålsrättegång hölls i Kammarrätten, skapat en ny praxis som innebär att man bryter mot likabehandlingsprincipen i Regeringsformen 1 kap, 9 §. Vi anser det rimligt att få ett konkret svar på om detta är rätt eller fel och inte bara få höra att man har "förståelse". När nu Justitiekanslern tydligen inte vill ge klara besked måste vi ställa frågan till dig: anser du att Regeringsrättens uppdrag till Kammarrätten att hålla brottmålsrättegång bryter mot likabehandlingsprincipen enligt Regeringsformen?
  • Tingsrättens sätt att utpeka läkarna som skyldiga utan att detta gick att lagligen fastställa skapade en svår situation för de myndigheter som har att bevaka disciplinfrågan. Socialstyrelsen valde att begära att Hälso- och sjuk-vårdens ansvarsnämnd (HSAN) skulle frånta läkarna deras legitimation utan att det fanns ett brott som lagligen fastställts. Juristerna i HSAN menade dock att frågan just av det skälet inte gick att ta upp till prövning men nämnden beslutade trots detta och mot juristernas vilja att frånta läkarna legitimationen. Vi menar att Socialstyrelsens anmälan och HSAN:s beslut på ett allvarligt sätt frångått de principer som gäller för prövning i disciplindomstol och att rättssäkerheten därmed satts ur spel. Vi vill höra din uppfattning om den prejudicerande effekten av Socialstyrelsens och HSAN:s agerande och om du anser att någon instruktion eller lag är nödvändig att ändra.
  • De rättsvårdande myndigheterna har åberopat svensk lagstiftning och prejudicerande beslut när de avvisat läkarnas begäran att överpröva tingsrättens dom där de utpekas som skyldiga till brott mot griftefriden. Eftersom myndig-heternas beslut uppenbarligen bryter mot Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6 (som är en integrerad del av svensk lagstiftning) vill vi ställa frågan till dig: är du beredd att ta initiativ till en lagändring som upphäver den orimliga och felaktiga rättstillämpningen och som gör det möjligt att få rättelse i denna fråga?

Mer information om detta rättsfall, bl.a. skrivelserna till myndigheterna och deras svar finns inlagt på hemsidan www.mediemordet.com.

 

Marianne Ahrne
författare och filmregissör

Lena Hellblom Sjögren
fil.dr., leg. Psykolog

P.C. Jersild
Författare

Finn Löfquist
f.d. avdelningsdirektör

Stig Ramel
författare och tidigare VD i Nobelstiftelsen

 

Bilagor:
1. Uppsatsen: "Kammarrättsdomen i styckmålet - ett rättsövergrepp"; f.d. hovrättslagmannen Lars-Erik Tillinger, 4 december 2002
2. Skrivelse till Justitiekanslern (JK):
3. Svar från JK
4. Skrivelse till Justitieombudsmannen (JO):
5. Svar från JO
6. Skrivelse till Riksåklagaren (RÅ):
7. Svar från RÅ

För kännedom till justitieutskottets ledamöter och suppleanter

<<<