<<<

 

24 kända svenskar i upprop om styckmålet: "Ge

läkarna ny rättegång"

 

DN debatt 7/9 2001

 

 

Ge de två läkarna i det så kallade styckmålet möjlighet till en ny rättegång i högre allmän domstol, kräver 24 kända svenskar i ett upprop. Läkarna friades 1988 från att ha mördat en kvinna, men i domskälen skrev tingsrätten att de två överbevisats om att ha styckat kvinnans kropp. Läkarna, som nekat till anklagelserna, blev senare fråntagna legitimationen. Att i en lägre domstol först utpekas som skyldig till ett så allvarligt brott som styckning och sedan nekas överprövning i högre instans är inte förenligt med grundläggande rättssäkerhet, anser undertecknarna.

 

Två läkare åtalades 1988 för att ha mördat en kvinna, som hittats

styckad. I en dom i tingsrätten i Stockholm samma år frikändes läkarna

från mordanklagelsen, men i domskälen uppgav tingsrätten att de två

männen överbevisats om att ha styckat kvinnans kropp. Trots att detta

påstådda brott vid denna tidpunkt redan var preskriberat och därför inte

heller omfattades av åtalet, valde alltså tingsrätten att framställa läkarna

som skyldiga till styckningen.

 

För läkarna, som hela tiden hävdat att de aldrig haft någon kontakt över

huvud taget med kvinnan, har detta fått förödande konsekvenser. De har

försökt få styckningspåståendet prövat i högre allmän domstol, men

vägrats detta med hänvisning till att de formellt sett erhållit en friande

dom.

 

Påståendet i domskälen har av medier och allmänhet uppfattats som en

dom innebärande att läkarna både styckat kvinnan och troligen också

dödat henne. Den skenbart friande domen fick därigenom i praktiken

effekten av en fällande dom, vilket medfört att läkarna fått sina sociala

och yrkesmässiga liv förstörda. Trots att läkarna inte fått rätt att

överklaga styckningsanklagelsen i högre allmän domstol har samma

bevisning som i tingsrätten legat till grund för kammarrättens beslut 1991

att ta ifrån läkarna legitimationen.

 

Läkarnas försök att få styckningsanklagelsen omprövad i allmän domstol

har tillbakavisats med motiveringen att uttalanden i domskäl enligt praxis

inte får överklagas. Vi anser att denna formalistiska inställning från

domstolens sida strider mot en rättsstats ovillkorliga skyldighet att

tillgodose den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet och därmed

innebär en grov kränkning av de två männens medborgerliga rättigheter.

Detta drabbar inte enbart de båda männen och deras anhöriga, det medför

också allvarlig risk för att förtroendet för svenska domstolars integritet

skadas.

 

Eftersom rättegångarna mot de båda läkarna gav upphov till

sensationsjournalistik, där läkarna redan före domslutet framställdes som

skyldiga samtidigt som starka opinionsyttringar riktades mot dem, finns

det risk för att styckningsanklagelsen i tingsrättens domskäl uppfattas

som en eftergift för en upprörd allmän opinion. En sådan misstanke

framstår som än allvarligare när man beaktar den omständigheten att

tingsrätten torde ha varit fullt medveten om att en graverande anklagelse

i domskälen kan framföras utan att de anklagade har möjlighet att få

saken prövad i högre rätt.

 

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna skall envar som

anklagats för straffbar gärning ha rätt att betraktas som oskyldig till dess

hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken

han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier. Att i en lägre domstol

först utpeka någon som skyldig till ett så allvarligt brott som styckning

och sedan inte tillåta överprövning i högre instans kan inte vara förenligt

med detta grundläggande rättssäkerhetskrav. Det ligger med andra ord

både i de två männens och i rättsväsendets intresse att

styckningsanklagelsen prövas på nytt.

 

Det angelägna i en sådan omprövning understryks ytterligare av den

rättspolitiska debatt kring styckmålet, som pågått under en följd av år och

där numera en växande kritik gör gällande att såväl gärningsbeskrivningen

som den framlagda bevisningen mot de båda männen saknar trovärdighet.

Läkarna har nu på nytt begärt överprövning av sin sak hos Högsta

domstolen. Ärendet har också anhängiggjorts i Europadomstolen. Vi anser

det vara ytterst angeläget att Stockholms tingsrätts påstående om

läkarnas skuld tas upp till förnyad prövning i högre allmän domstol.

Eventuella formella hinder för en sådan prövning bör därför upphävas av

Högsta domstolen eller - om detta av lagtekniska skäl inte skulle visa sig

vara möjligt - undanröjas genom beslut av regering och riksdag.

 

 

Knut Ahnlund, professor, ledamot av Sv. Akademien

Marianne Ahrne, författare, filmregissör

Lars Bergström, professor i filosofi

Stig Centerwall, advokat

Jan Gehlin, fd domare

Nils Funcke, journalist, författare

Lena Hellblom Sjögren, fil. dr, leg. psykolog

Germund Hesslow, professor i neurovetenskap

Kristina Hjertén von Gedda, fil. lic. författare

Gunnar Höst, läkare (barnpsykiater)

P C Jersild, författare

Bo Lindblom, författare, fd ordförande i Amnesty

Claes J B Löfgren, journalist

Finn Löfquist, fd avdelningsdirektör

Gustaf von Platen, fd chefredaktör

Stig Ramel, författare, tidigare vd Nobelstiftelsen

Rigmor Robèrt, läkare och leg. psykoterapeut

J P Roos, professor i socialpolitik, Helsingfors

Bengt Rösiö, fd ambassadör

Rudolf Schlaug, med. doktor

Bengt Sköld, journalist

Carin Stenström, journalist

Lars-Erik Tillinger, fd hovrättslagman

Maria Wilhelmson, journalist

 

 

Texten återges med författarnas och Dagens Nyheters tillstånd.

 

<<<