In English

Mediedomstolen

Fallet Catrine da Costa

Tio frågor om styckmålet

Citatet

Artiklar, debattinlägg och uppsatser

Skrivelser myndigheter

Om "Döden är en man"

Om webbplatsen

Löpsedlar

Första sidan

 

info@mediemordet.com

NÄR HÄNDE VAD?
Bild: Tingsrätten i Stockholm

1982 -
Obducentens fru avlider. Fallet avskrivs, allt pekar på självmord. Två år senare bidrar händelsen till att misstänkliggöra läkaren Teet Härm, av medierna kallad "Obducenten", som kvinnomördare.

1984 -
En styckad kvinnokropp påträffas. Offret visar sig vara Catrine da Costa, en 28-årig prostituerad narkoman. Teet grips på sin arbetsplats misstänkt för mord på hustrun och den styckade kvinnan. Några bevis finns inte och han släpps efter fem dagar. Kvällspressen dömer honom på förhand.

1985 -
Thomas Allgén – den s.k. ”Allmänläkaren" - anklagas av sin fru för incest. Hustrun menar dessutom att deras dotter bevittnat styckmordet, när hon var ett år och fem månader. Enligt mamman skulle barnet nu ha börjat berätta om styckningen.

1987 -
De två misstänkta läkarna häktas tre år efter Catrines död. När tidningarna nu presenterar sensationella uppgifter om fallet som polisen läckt ut ur förundersökningen, dyker en del vittnen upp, som aldrig tidigare hörts av. Medierna publicerar de påstådda vittnesuppgifterna innan rättegången börjat.

1988 -
Första rättegången havererar. I en följande andra rättegång frias läkarna från mordanklagelsen, men tingsrätten påstår att männen utfört själva styckningen, ett brott som under tiden hunnit preskriberas. Detta påstående får de inte överklaga. De berövas sina läkarlegitimationer, men kammarrätten ger dem legitimationerna tillbaka, vilket utlöser folkstorm.

1990 - 91
Boken "Catrine och rättvisan" av terapeuten och prostitutionsutredaren Hanna Olsson presenterar en feministisk kritik av styckmålet. Fallet blir en ideologisk fråga. Ny rättegång, läkarlegitimationerna återkallas på nytt. De båda läkarnas och deras familjers liv har slagits i spillror.

1999
Boken "Döden är en man – historien om obducenten och allmänläkaren" kritiserar den påstådda bevisningen mot läkarna. Debatten får nytt liv. Styckmålet ideologiseras ytterligare. Feminister och vänsterdebattörer utgår ifrån att de två läkarna är skyldiga och angriper boken som ifrågasätter behandlingen av dem.

2001 - 02
Sveriges Televisions Uppdrag Granskning bedriver genom SVT-journalisten Lars Borgnäs kampanjjournalistik mot läkarna och misstänkliggör dem i en serie på fyra reportage. Högsta domstolen, Svea hovrätt och Regeringsrätten vägrar ta upp deras fall till ny prövning. Läkarnas advokat överklagar hos Europakommissionen för mänskliga rättigheter, som dock avslår framställningen.

2003
I Sverige går debatten om styckmålet vidare. Jurister, läkare, journalister och samhällsdebattörer kräver att Riksåklagaren (RÅ) och Justitieombudsmannen (JO) ska medverka till att anklagelserna mot läkarna kan prövas på nytt. Varken RÅ eller JO vill emellertid stödja försöken att få en ny rättslig prövning till stånd.

Anders Agell, internationellt känd svensk jurist och professor emeritus i civilrätt vid Uppsala universitet, granskar förvaltningsdomstolarnas behandling av läkarnas legitimationsärende och även tingsrättens hantering av det ursprungliga mordåtalet från 1988.

Hans utredning resulterar hösten 2003 i en resningsansökan till Regeringsrätten. En ny kampanj mot läkarna dras samtidigt igång av kvinnojourernas riksorganisation ROKS, som uppmanar medlemmar och sympatisörer att försöka påverka Regeringsrätten att avslå läkarnas resningsansökan.

2004
Efter nio månaders betänketid avfärdar Regeringsrätten summariskt professor Agells resningsansökan. Inom Sveriges Television pågår försök att stoppa den dramadokumentär om styckmålet, som flera år tidigare initierats av SVT Drama. Produktionen av dokumentären har under lång tid förhalats. När den till slut under våren 2004 färdigställts, beräknas den ha kostat drygt 5 miljoner i produktionskostnader.

Två sistaårselever vid Journalisthögskolan (JMK) i Stockholm avslöjar att teknisk bevisning i da Costafallet fortfarande mer än tjugo år efter Catrines död ligger obearbetad i arkivet på Statens kriminaltekniska laboratorium. Catrines DNA visar sig finnas på en handduk på en av fyndplatserna tillsammans med DNA från andra okända personer.
Polisen vill först inte DNA-testa de två läkarna. När dessa själva begär att få bliu testade visar det sig att deras DNA inte finns på handduken. Inte heller kommer de fragmentariska fingeravtryck, som påträffats på plastsäckarna med Catrines kvarlevor, från någon av läkarna.

2005-
Först 2005 framtvingas efter stark kritik mot SVT-ledningens censurbeslut en visning av dokumentären. SVT-ledningen väljer att visa filmen under pingstaftonen, vilket garanterar ett lågt antal tittare. Den har därefter aldrig sänts i repris, till skillnad från Uppdrag Gransknings fyra program om läkarna, som sänts på bästa sändningstid och vid upprepade tillfällen.

2006 - 2007
Professor Anders Agell försöker förmå Socialstyrelsen och Justitiekanslern att begära resning i legitimationsärendet, men utan framgång. I stället väljer han att som ombud för läkarna stämma staten på skadestånd för fel och försummelser från myndigheternas sida i behandlingen av läkarnas sak.

2008
En mellandom i skadeståndsmålet vid Attunda tingsrätt utanför Stockholm blir en sensationell nyhet. Domstolen tillbakavisar statens krav på att fel och försummelser i da Costafallet som begåtts före 1995 skall anses vara preskriberade. De två läkarnas skadeståndskrav kan därmed prövas fullt ut i tingsrätten.

Justitiekanslern, som företräder staten i processen, anklagar den ansvarige domaren för jäv och begär att han ersätts med en ny domare, som är mer lyhörd för statens krav. När detta skrivs, har jävsinvändningen ännu inte slutbehandlats. Skadeståndsprocessen beräknas äga rum i tingsrätten under hösten 2008.

En bearbetad och uppdaterad pocketupplaga av Per Lindebergs bok ”Döden är en man”, denna gång med undertiteln ”styckmordet, myterna, efterspelet” publiceras i augusti 2008.

 

 

Hela kronologin (pdf)